På torsdag är det dressyrtävling...
Om jag ska vara en bra förebild så kan jag väl säga: guuuud så taggad jag är!
Om jag ska vara ärlig så säger jag: Usch, fan, hur kan man utsätta sig själv för sådant?
Seriöst. Jag tycker att tävlingar kan förstöra sjukt mycket. Massor av träningstid som jag sitter och bara tänker och räknar ner inför den "stora dagen". Bankar in program i huvudet och blir bara så sjukt nervös. Jag har väldigt lätt för att bli nervös. Det pirrar i magen och Lina blir stissig. Dessutom på hemmaplan... asså näe... orkar inte.
Men jag SKA ta mig igenom det här. Och inte bara överleva, utan hinna njuta och få till BRA ridning. Jag vet ju att Lina och jag kan och har sjukt mycket att visa. Men om jag får fram det när det gäller är den stora frågan.
Får man aldrig misslyckas kommer man heller aldrig lyckas, och nu får jag väl ta och misslyckas om det är det som behövs. Nej, nu får jag bita ihop. Imorgon ska jag öva på att vända rätt upp, snett igenom och på galoppvolterna. Jag ska göra mig själv till vinnare, sen om det är på resultattavlan eller bara känslan, spelar ingen roll.
/Filippa
Kommentarer
Postat av: Emilie
Näärå, ni är duktiga, men om du insisterar kan vi vara dåliga tillsammans! ;D
Trackback
